kvinna1mamma2dotter3

Kvinna mamma och dotter mitt liv min familj =)

Min unika dotter del 2

with 2 comments

Tog ännu en gång kontakt med hennes lärare hade ju lärt känna henne lte grann och jag kan ärligt säga att jag tyckte inte om henne det gjorde jag inte men jag lät inte det påverka mig utan Nattis älskade henne och tyckte att hon var underbar medans jag inte tyckte att hon tog tag i Nattis problem för nu var det ganska uppenbart att hon inte hängde med och detta trodde de berodde på hennes koncentrations problem och hennes fantasi.

Jag krävde att de satte in en special lärare till henne som skulle hjälpa henne att se orden m.m. Jag ville dessutom att de skulle göra en dyslexi undersökning på henne och fick till svar att det gör man inte förrän i slutet av 3.an vilket jag tycker är helt och hel… för sent.

Jag krävde att de skulle göra en nu och att skicka in en ansökan och att hon skulle få mer hjälp med sin läsning m.m.

Efter att jag bråkat ett tag så tog de beslutet att trots att Natalie är så unik så skulle hon få hjälp och jag tänkte som så att äntligen så kan jag släppa detta.

I december månad i 2;an kommer hon hem med en annan läxbok än en hon hade förut det avr en ny läxbok både i matte och i läsning och då frågade jag bara om hur det kom sig hon var ju inte klar med den andra.

Nej men fröken trodde att denna skulle vara lättare för mig…. hm hm hm för dig … vad har de nadra barnen för böcker har de också fått andra böcker .

”nej men jag fick denna för att jag är så speciell och unik sa fröken ”

”unik sa jag hur menade hon då frågade jag”

”ja alla barnen lär sig olika snabbt sa fröken”

”så jag kunde ta dessa böcker istället”

Jag har aldrig i hela mitt liv blivit så förbannad.

När Nattis hade lagt sig den kvällen så ringde jag till skolan och lämnade ett besked om att jag ville att de skulle kontakta mig angående detta att jag var förbannad och ville ha besked om hur i hell de tänkte.

Jag ifråge satte deras förbannade tanke sätt att inte kontakta mig när de beslutar att göra något sådant här (jag hade inte varit i skolan på 1 månad då pga julen och i och med att jag jobbar i butik så är julen en ganska hektisk tid) jag hade redan ifrån början sagt att blir det problem så vill jag att de kontaktar mig innan.

Dagen efter ringer special läraren upp mig och börjar förklara sig jag sa som så att ni tjatar om att Natalie har ett bra ordförråd att hon är unik att hon är speciell och ni har på något sätt fått henne dum förkarad sa jag.

Hur tror ni att barn kommer att uppleva det när hon får sitta med en annan bok än vad hennes klasskamrater gör är ni helt hmhmhmhm

Hon bad om ursäkt och sa att självklart skulle vi ha pratat med dig innan vi gjorde detta + att vi bokade ett möte…

Jag kokade jag var så arg…..

Jag blir inte lätt arg jag kan bli irriterad men blir väldigt sällan riktigt förbannad.

Vi bokade ett möte där jag kom när jag kom in så satt ”fröken” och special läraren där tillsammans jag kom själv Nattis pappa har dyslexi och hans inställning till skolan är bara att dom gör ändå ingenting så det är ingen ide.

Jag sa till dom att ända ifrån början har jag påpekat att Nattis verkar vara lite efter och att vi har dyslexi + att jag från det att hon börkade i skolan påpekat detta att hon inte har lärt sig att skriva eller att läsa. ”Ni har hela tiden kommit med förklaringar om att hon är unik att alla barnen lär sig olika snabbt att hon har sån stor fantasi till att hon inte kan koncentrera sig men att hon har ett väldigt stort ord förråd vilket gör att ni inte tror att det är dyslexi”

Låt mig förklara en sak för er både hennes pappa och jag lever ensamma vi pratar med Nattis på ett normalt språk där vi inte undviker svåra ord ibland frågar vi om hon vet vad ordet betyder och ibland frågar hon oss men i och med att vi pratar med henne läser för henne och så vidare så är det inte undra på om vi då har lärt henne ord som andra barn inte kan men att ha ett stort ord förråd betyder inte att hon kan skriva orden eller läsa ordenm.m.

Efter mycket om och men så lyssnar dom dom ska sätta igång en utredning om dyslexi och de ska låta Nattis få läsa med sina klass kamrater m.m.

Då fick jag nästa chok när dom sa att man inte brukar göra någon dyslexi utredning förrän i slutet av 3:an och att det är en väntetid på 1 och /2 halvår.

1 och ett halvårs väntande på att få en tid till dyslexi utrdning och där efter innan några åt gärder sätts in så har det säkert gått ett halvår till.

Detta betyder i princip att om jag skulle väntat på att skolan skulle ha satt fart så skulle min dotter inte ha fått hjälpen förrän i början av års kurs 6.

Grund skolan har nio år………..

I 6 av dom åren ska en intelligent smart tjej få gå runt och känna sig dum för att hon inte klarar av skolan och skolan undrar varför barn är så skoltrötta.

Nationella proven sker i årskurs 5…..

Hallå är det bara jag som undrar var i helv …. problemen finns…..

Min dotter är unik … hon är smart…hon är kreativ… hon har en underbar fantasi…

Ja jag håller med till 100% och mer men hon är även en tjej som i slutet av 2:andra klass inte kan läsa detta innebär att om jag skulle ha väntat på att skolan skulle fått arslet ur vagnen så skulle Nattis fortfarande i 5:an inte kunnat klara av nationella proven för hjälpen skulle satts in i årskurs 6…

I vilket fall som helst jag bråkade mig till en utredning av Nattis dyslexi och bråkade mig till om mer hjälp för Nattis i skolan.

Jag är ingen bråkig person jag hatar att gräla på människor eller att bli förbannad jag tycker det känns otroligt jobbigt + att jag alltid undrar om personen i fråga blev sårad eller tog illa upp.

Men denna gången var en av de gånger som jag faktiskt stod på mig jag var så sårad och ledsen för min dotter skull så jag kände att jag inte skulle ångra detta även om det visade sig att jag blev den mest hatade mamman i skolan so what det är mitt barn vi pratar om.

Dom skickade in alla papperna om dyslexi utredningen och även papper från skolkuratorn och läkaren det krävdes tydligen en hel del undersökningar redan innan men men vi gick igenom allihop.

I slutet av 2:an blir jag kallad till ett möte med skolan igen angående Natalie.

”Fröken och special läraren säger att de tror att det skulle vara bra om Natalie gick om årskurs 2……..

Men inte för att hon inte skulle vara så unik utan för hennes skull alla barne lär sig olika fort…..

Jag är trött på det ordet att alla barn är unika.

Att alla barn är speciella.

Att alla barn lär sig olika fort.

Ibland känns det som om skolan dum förklarar föräldrarna…..

Alla föräldrar vet att alla barn är unika att alla barn är speciella att alla barn lär sig olika fort…

Jag uttryckte min oro för att Natalie skulle börja i 5:års gruppen redan när hon gick på dagis mest var det för att hon är född i december och de flesta barnen var födda på våren i hennes ålders grupp + att jag kände en oro för detta med dyslexin pga av att så många i hennes släkt har det men nej jag skulle inte vara orolig allt skulle gå bra så de så.

Och jag min dumma människa trodde på dom vad kan jag som bara är mamma jag vet inte hur jag ska titta på barn och bedömma vad jag tror att dom ska klara av …..

Jag är bara mamma…..

Jag känner mitt barn jag blir dubbelt så sårad och det gör dubbelt så ont om någon säger något dumt till mitt barn än om dom skulle säga något om mig det gör mer ont i mig om någon bråkar med henne än om dom bråkar med mig….

Jag är bara hennes mamma….

Jag bytte skola efter det och flyttade till en ny kommun dels för att de ville att hon skulle gå om en klass i samma skola dels för att börja om och för att hon skulle få närme till sin far.

Jag undrar hur dom resonerar om de vill att ett barn ska gå om en klass och att barnet ska gå kvar i skolan i samma skola där deras andra klasskamrater går i men i klassen högre upp hur tror dom att det påverkar ett barn.

Jag älskade Natalies klass med alla barne som jag lärde känna dom var så otroligt sköna så otroligt fina ungar så ni anar inte och jag kunde namnet på varenda unge och jag kände dom både jag och Nattis tyckte det var otroligt sorgligt att lämna alla hennes klasskamrater just pga att de var en sån skön stämning mellan klasskamraterna….

Jag och Nattis och hennes far letade efter en bra skola för henne att börja i + att vi ville att hon skulle få hjälp direkt när hon började i skolan + att vi bestämde tillsammans att hon skulle gå om 2:an som jag sa till Nattis att då vet du redan en del och kan kanske glänsa lite då och då.

Hon bara skratta och sa du är dum du mamma.

Vi fick tag i en skola som låg väldigt nära hennes pappas hem så då visste jag att hon i alla fall skulle komma i tid varje dag.

Och det lilla jag fick reda på innan hon började visade bara posetiva sidor.

Natalie går idag i 5:an i 3:an fick hon en utredning om sin dyslexsi vilket hon då har och hennes lärare satte där efter in åtgärder direkt.

För varje samtal som jag har med hennes lärare så blir jag bara mer och mer posetiv till denna lärare hon sätter gränser och är väldigt tydlig med vad hon anser så även om jag och hennes far då och då får en släng av ovett pga av att Nattis iblan har missat att ha med sig gympa kläder eller glömt läxböckerna hemma (jag går ju oftast hemifrån vid 5:30 tiden på morgonen så även om jag ringer och påminner henne så kommer jag inte alltid ihåg det) vilket i och för sig inte har hänt så mycket på sistone för nu packar vi ner allt på kvällen innan så upplever jag inte detta som ett problem.

Hon bryr sig om Nattis och hon har kämpat hårt för att Nattis ska klara av att hänga med i skolan och min dotter kan nu läsa och skriva även om stavningen inte är den bästa så gör hon sig förstådd och hon kan läsa och förstå det hon läser.

Jag är en otroligt stolt mamma för hon har verkligen kämpat hårt otroligt hårt.

Nu kan hon själv gärna ta en bok och läsa själv så även om hon fortfarande har svårt att koncentrera sig pga av sin dyslexi så har hon verkligen kommit långt.

Nej detta blev långt slutar nu kramar till min mamma som lärde mig att aldrig ge upp kram Milla

Annonser

Written by cammih71

29 januari, 2009 den 10:43

Publicerat i Uncategorized

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Stort lycka till, detta berörde mej verkligen! Vilken kämpe till dotter du har!

    Elisaberth

    29 januari, 2009 at 10:54

  2. Jag vet och för varje dag blir jag bara stoltare och stoltare tack 🙂 Camilla

    camilla

    29 januari, 2009 at 11:07


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: