kvinna1mamma2dotter3

Kvinna mamma och dotter mitt liv min familj =)

Aj aj aj det gör ont!

leave a comment »

Jag hade lite otur igår…. sån otur som gör ont….

Här uppe där jag bor så förvandlade snön sig till regn/ snö och av detta blir det oftast halka.

Oftast så tänker man på det för dom som kör bil men man tycker inte att det på verkar dom som går så mycket eller…?

Jag började gå mot bussen vid halv 6 tiden Och känner att för varje steg som jag tar så tar jag ett halvt tillbaks det är som en  is bana ute och jag går med små små steg.

Jag kommer fram till en backe som går nerför och tänker väl inte så mycket på det utom skit också dom har inte sandat h’r heller.

Jag kanar lite men tycker att det går ganska bra ändå en bil som kör förbi tutar och jag tittar upp…..

Det skulle jag inte ha gjort jag känner hur fotfästet bara försvinner och försöker desperat att behålla den ser nog ganska löjlig ut med viftande armar och fötter som inte vill få fäste jag känner hur mitt knä vrider sig och hur det knäpper till och helt plötsligt så ligger jag på marken på sidan och har ont väldigt ont , ni vet den där smärtan som säger att något gått fel och när det gör så ont att man inte kan prata ja det var jag som upplevde de.

Jag vrider mig som en mask på marken och försöker desperat att inte skrika tänker bara hell hell helll ……

Medans jag ligger där så kommer det personer gående pinsamt pinsamt men jag har så ont att jag inte tänker på dom jag blir mest förbannad och vill att dom ska gå förbi fort men snälla personer går inte förbi någon som ligger på marken och kvider.

”Har du halkat?” (döh nej jag ligger här på den våta kalla isen för att det är så kul att bli kall)

”Behöver du hjälp?”

”Nej kvider jag det går bra” och så försöker jag sätta mig upp och hamnar på rygg igen det gör för ont.

Jag försöker verkligen att hålla mina tårar men några slipper lös pga smärtan för det gör helvetiskt ont.

”är du säker på att du inte behöver hjälp?” frågar personen med tvivlande röst.

” ja säger jag och försöker låta bestämd” Dra på trissor har väl aldrig funkat förut men denna gången lyssnade dom.

Dom går vidare och jag ligger kvar och inser att min hjälp att komma upp troligen försvann med dom Hell hell hell

Så länge jag inte rör benet så är det och så jag försöker hitta telefonen.

Min första tanke är att ringa Mamma (min snälla söta mamma som troligen skulle kommit som ett skott är i dalarna och jag kan inte vänta ca 3 timmar på att komma upp.)

Min andra tanke är att ringa min syster ( hon skulle mycket troligt kommit som ett skott men hon har vid detta tillfälle troligen 4 st små barn runt sig och hennes man är väl på väg till jobbet så den tanken gick också bort.9

En annan av mina nära vänner tänkte jag på då också men hon har för ett tag sedan krockat med en buss och är lite paniskt rädd för att köra vid halka……

Hm hm …

Medans jag ligger där och undrar hur jag ska lösa situationen så kommer det en man gående.

”Hej behöver du hjälp?”

(Är det någon som förstår hur jobbigt det känns att ta emot hjälp även när det behövs är det bara jag som reagerar så här eller finns det fler?)

Han fråga åtminstone inte om jag hade halkat.

Jag erkänner motvilligt att jag behöver hjälp och säger som så att jag har gjort illa knät och tror att det är ur led (det har ju hänt förut så att säga för några år sedan så smärtan känns välbekant)

”Aj aj aj säger han ”

”Hm jaa säger jag”

Okej då ska vi se säger han och tar tag under mina armar och försöker lyfta mig upp.

Hm hm hm jag mid dumma nöt tar ofrivilligt ett försök att hjälpa till med att försöka ta stöd mot marken med mina ben och en smärta går igenom min kropp och jag kvider till igen hell hell jag avskyr att visa mig svag för andra blääää.

Han drar upp mig till stående ställning och jag står och försöker hålla balansen med ett ben .

Jadu det här ser inte bra ut säger han ….

nehä gör det inte ….konstigt jag trodde allt var bra nu……

(ja jag vet att jag är taskig särskilt som han faktiskt är väldigt snäll men jag har en tendens att reagera mot smärta med att bli förbannad och om någon då råkar vara i min närhet så tyvärr.)

Nej säger jag och helt plötsligt är jag gråtfärdig igen vilket gör mig arg det också.

Han undrar vart jag ska ta vägen nu och jag säger sjukhus ett blir nog ett måste tyvärr.

Då undrar han om jag har någon som kan köra mig och jag säger att det ordnar sig mm.m.

Ivilket fall som helst tycker jag synd om mannen och vill bara att han ska gå så jag tackar så mycket för hjälpen och säger att det ordnar sig.

Han undrar flera gånger om han inte kan hjälpa mig antingen hem eller till något annat ställe och jag säger att om han kan hjälpa mig ner till buss stationen så att jag kan sätta mig ner så blir jag glad och tacksam.

Otroligt vad gulliga medmänniskor det är som finns därute bara man kan ta emot hjälp.

Måste bli bättre på det skulle så gärna tacka honom för hjälpen vilket jag i och för sig gjorde där och då men det känns som om jag skulle velat göra något mer men men …..

Allt har slutat bra jag ringde jobbet och förklara vad som hänt men är det inte löjligt vad man blir fånig så fort någon tycker synd om en när jag pratade med butikschefen så tyckte hon synd om mig och då tyckte jag ännu mer synd om mig själv.

När jag ringde min närmsta chef så tyckte hon synd om en och man blev ännu fånigare.

Nästan så man börja gråta för att alla tyckte synd om en och jag min fåniga människa tyckte ännu mer synd om mig själv …Hmpf…… Löjligt….

Allt som allt gick det bra jag kom till sjukhus och dom knäppte tillbaka min minisk för den hade hamnat på kanten hmhmhm tycker mig känna igen det där….eller vad säger du F….

Läkaren tyckte att jag skulle vila knät i en till två dagar och sen skulle jag börja använda knät som vanligt hm hm hm ….lätt för honom att säga …..eller…?

Men men kommer hem vid 12 tiden och ringer jobbet och säger att jag kommer i morgon.

Idag är det imorgon och jag tittar ut det har snöat så all isen ligger döljd under snön och jag undrar hur jag ska kunna gå ner till centrum utan att halka igen.

Jag har blivit lite harig känner jag nu…..

Nej in iduschen och försöka sätta fart ser lite löjlig ut här där jag haltar fram och undrar lite lätt hur jag ska få på mig skorna …..

Mamma saknar dig mycket kram Milla

P.s en lite uppmuntrande grej hände igår…. en kollega ringde på kvällen och sa som så att det är fa… mig kaos när du inte är här ingen vet var dom ska vara och ingen vet vad dom ska göra hihi kändes lite bra men men vi får väl se alla lär sig ju någon gång  ….hmhm…. men det kändes helt ok att vara saknad hi hi D.s

 

 

 

 

Annonser

Written by cammih71

27 januari, 2009 den 10:17

Publicerat i Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: