kvinna1mamma2dotter3

Kvinna mamma och dotter mitt liv min familj =)

Archive for januari 2009

Min unika dotter del 2

with 2 comments

Tog ännu en gång kontakt med hennes lärare hade ju lärt känna henne lte grann och jag kan ärligt säga att jag tyckte inte om henne det gjorde jag inte men jag lät inte det påverka mig utan Nattis älskade henne och tyckte att hon var underbar medans jag inte tyckte att hon tog tag i Nattis problem för nu var det ganska uppenbart att hon inte hängde med och detta trodde de berodde på hennes koncentrations problem och hennes fantasi.

Jag krävde att de satte in en special lärare till henne som skulle hjälpa henne att se orden m.m. Jag ville dessutom att de skulle göra en dyslexi undersökning på henne och fick till svar att det gör man inte förrän i slutet av 3.an vilket jag tycker är helt och hel… för sent.

Jag krävde att de skulle göra en nu och att skicka in en ansökan och att hon skulle få mer hjälp med sin läsning m.m.

Efter att jag bråkat ett tag så tog de beslutet att trots att Natalie är så unik så skulle hon få hjälp och jag tänkte som så att äntligen så kan jag släppa detta.

I december månad i 2;an kommer hon hem med en annan läxbok än en hon hade förut det avr en ny läxbok både i matte och i läsning och då frågade jag bara om hur det kom sig hon var ju inte klar med den andra.

Nej men fröken trodde att denna skulle vara lättare för mig…. hm hm hm för dig … vad har de nadra barnen för böcker har de också fått andra böcker .

”nej men jag fick denna för att jag är så speciell och unik sa fröken ”

”unik sa jag hur menade hon då frågade jag”

”ja alla barnen lär sig olika snabbt sa fröken”

”så jag kunde ta dessa böcker istället”

Jag har aldrig i hela mitt liv blivit så förbannad.

När Nattis hade lagt sig den kvällen så ringde jag till skolan och lämnade ett besked om att jag ville att de skulle kontakta mig angående detta att jag var förbannad och ville ha besked om hur i hell de tänkte.

Jag ifråge satte deras förbannade tanke sätt att inte kontakta mig när de beslutar att göra något sådant här (jag hade inte varit i skolan på 1 månad då pga julen och i och med att jag jobbar i butik så är julen en ganska hektisk tid) jag hade redan ifrån början sagt att blir det problem så vill jag att de kontaktar mig innan.

Dagen efter ringer special läraren upp mig och börjar förklara sig jag sa som så att ni tjatar om att Natalie har ett bra ordförråd att hon är unik att hon är speciell och ni har på något sätt fått henne dum förkarad sa jag.

Hur tror ni att barn kommer att uppleva det när hon får sitta med en annan bok än vad hennes klasskamrater gör är ni helt hmhmhmhm

Hon bad om ursäkt och sa att självklart skulle vi ha pratat med dig innan vi gjorde detta + att vi bokade ett möte…

Jag kokade jag var så arg…..

Jag blir inte lätt arg jag kan bli irriterad men blir väldigt sällan riktigt förbannad.

Vi bokade ett möte där jag kom när jag kom in så satt ”fröken” och special läraren där tillsammans jag kom själv Nattis pappa har dyslexi och hans inställning till skolan är bara att dom gör ändå ingenting så det är ingen ide.

Jag sa till dom att ända ifrån början har jag påpekat att Nattis verkar vara lite efter och att vi har dyslexi + att jag från det att hon börkade i skolan påpekat detta att hon inte har lärt sig att skriva eller att läsa. ”Ni har hela tiden kommit med förklaringar om att hon är unik att alla barnen lär sig olika snabbt att hon har sån stor fantasi till att hon inte kan koncentrera sig men att hon har ett väldigt stort ord förråd vilket gör att ni inte tror att det är dyslexi”

Låt mig förklara en sak för er både hennes pappa och jag lever ensamma vi pratar med Nattis på ett normalt språk där vi inte undviker svåra ord ibland frågar vi om hon vet vad ordet betyder och ibland frågar hon oss men i och med att vi pratar med henne läser för henne och så vidare så är det inte undra på om vi då har lärt henne ord som andra barn inte kan men att ha ett stort ord förråd betyder inte att hon kan skriva orden eller läsa ordenm.m.

Efter mycket om och men så lyssnar dom dom ska sätta igång en utredning om dyslexi och de ska låta Nattis få läsa med sina klass kamrater m.m.

Då fick jag nästa chok när dom sa att man inte brukar göra någon dyslexi utredning förrän i slutet av 3:an och att det är en väntetid på 1 och /2 halvår.

1 och ett halvårs väntande på att få en tid till dyslexi utrdning och där efter innan några åt gärder sätts in så har det säkert gått ett halvår till.

Detta betyder i princip att om jag skulle väntat på att skolan skulle ha satt fart så skulle min dotter inte ha fått hjälpen förrän i början av års kurs 6.

Grund skolan har nio år………..

I 6 av dom åren ska en intelligent smart tjej få gå runt och känna sig dum för att hon inte klarar av skolan och skolan undrar varför barn är så skoltrötta.

Nationella proven sker i årskurs 5…..

Hallå är det bara jag som undrar var i helv …. problemen finns…..

Min dotter är unik … hon är smart…hon är kreativ… hon har en underbar fantasi…

Ja jag håller med till 100% och mer men hon är även en tjej som i slutet av 2:andra klass inte kan läsa detta innebär att om jag skulle ha väntat på att skolan skulle fått arslet ur vagnen så skulle Nattis fortfarande i 5:an inte kunnat klara av nationella proven för hjälpen skulle satts in i årskurs 6…

I vilket fall som helst jag bråkade mig till en utredning av Nattis dyslexi och bråkade mig till om mer hjälp för Nattis i skolan.

Jag är ingen bråkig person jag hatar att gräla på människor eller att bli förbannad jag tycker det känns otroligt jobbigt + att jag alltid undrar om personen i fråga blev sårad eller tog illa upp.

Men denna gången var en av de gånger som jag faktiskt stod på mig jag var så sårad och ledsen för min dotter skull så jag kände att jag inte skulle ångra detta även om det visade sig att jag blev den mest hatade mamman i skolan so what det är mitt barn vi pratar om.

Dom skickade in alla papperna om dyslexi utredningen och även papper från skolkuratorn och läkaren det krävdes tydligen en hel del undersökningar redan innan men men vi gick igenom allihop.

I slutet av 2:an blir jag kallad till ett möte med skolan igen angående Natalie.

”Fröken och special läraren säger att de tror att det skulle vara bra om Natalie gick om årskurs 2……..

Men inte för att hon inte skulle vara så unik utan för hennes skull alla barne lär sig olika fort…..

Jag är trött på det ordet att alla barn är unika.

Att alla barn är speciella.

Att alla barn lär sig olika fort.

Ibland känns det som om skolan dum förklarar föräldrarna…..

Alla föräldrar vet att alla barn är unika att alla barn är speciella att alla barn lär sig olika fort…

Jag uttryckte min oro för att Natalie skulle börja i 5:års gruppen redan när hon gick på dagis mest var det för att hon är född i december och de flesta barnen var födda på våren i hennes ålders grupp + att jag kände en oro för detta med dyslexin pga av att så många i hennes släkt har det men nej jag skulle inte vara orolig allt skulle gå bra så de så.

Och jag min dumma människa trodde på dom vad kan jag som bara är mamma jag vet inte hur jag ska titta på barn och bedömma vad jag tror att dom ska klara av …..

Jag är bara mamma…..

Jag känner mitt barn jag blir dubbelt så sårad och det gör dubbelt så ont om någon säger något dumt till mitt barn än om dom skulle säga något om mig det gör mer ont i mig om någon bråkar med henne än om dom bråkar med mig….

Jag är bara hennes mamma….

Jag bytte skola efter det och flyttade till en ny kommun dels för att de ville att hon skulle gå om en klass i samma skola dels för att börja om och för att hon skulle få närme till sin far.

Jag undrar hur dom resonerar om de vill att ett barn ska gå om en klass och att barnet ska gå kvar i skolan i samma skola där deras andra klasskamrater går i men i klassen högre upp hur tror dom att det påverkar ett barn.

Jag älskade Natalies klass med alla barne som jag lärde känna dom var så otroligt sköna så otroligt fina ungar så ni anar inte och jag kunde namnet på varenda unge och jag kände dom både jag och Nattis tyckte det var otroligt sorgligt att lämna alla hennes klasskamrater just pga att de var en sån skön stämning mellan klasskamraterna….

Jag och Nattis och hennes far letade efter en bra skola för henne att börja i + att vi ville att hon skulle få hjälp direkt när hon började i skolan + att vi bestämde tillsammans att hon skulle gå om 2:an som jag sa till Nattis att då vet du redan en del och kan kanske glänsa lite då och då.

Hon bara skratta och sa du är dum du mamma.

Vi fick tag i en skola som låg väldigt nära hennes pappas hem så då visste jag att hon i alla fall skulle komma i tid varje dag.

Och det lilla jag fick reda på innan hon började visade bara posetiva sidor.

Natalie går idag i 5:an i 3:an fick hon en utredning om sin dyslexsi vilket hon då har och hennes lärare satte där efter in åtgärder direkt.

För varje samtal som jag har med hennes lärare så blir jag bara mer och mer posetiv till denna lärare hon sätter gränser och är väldigt tydlig med vad hon anser så även om jag och hennes far då och då får en släng av ovett pga av att Nattis iblan har missat att ha med sig gympa kläder eller glömt läxböckerna hemma (jag går ju oftast hemifrån vid 5:30 tiden på morgonen så även om jag ringer och påminner henne så kommer jag inte alltid ihåg det) vilket i och för sig inte har hänt så mycket på sistone för nu packar vi ner allt på kvällen innan så upplever jag inte detta som ett problem.

Hon bryr sig om Nattis och hon har kämpat hårt för att Nattis ska klara av att hänga med i skolan och min dotter kan nu läsa och skriva även om stavningen inte är den bästa så gör hon sig förstådd och hon kan läsa och förstå det hon läser.

Jag är en otroligt stolt mamma för hon har verkligen kämpat hårt otroligt hårt.

Nu kan hon själv gärna ta en bok och läsa själv så även om hon fortfarande har svårt att koncentrera sig pga av sin dyslexi så har hon verkligen kommit långt.

Nej detta blev långt slutar nu kramar till min mamma som lärde mig att aldrig ge upp kram Milla

Annonser

Written by cammih71

29 januari, 2009 at 10:43

Publicerat i Uncategorized

Mitt unika barn del 1

leave a comment »

Ett ord jag är väldigt trött på är ordet Unik.

Jag har en dotter som har väldigt mycket fantasi och som är otroligt kreativ hon är en liten skapare eller liten och liten hon är snart 12 år.

Min dotter är född i december månad och när hon skulle börja på dagis så blir dom automatiskt indelade i åldersgrupper jag tänkte väl inte så mycket på det just då utom ibland när jag tänkte på skolan.

Till saken hör att i min familj och i hennes familj finns det dyslexi vilket gjorde att när hon började i 5 årsgruppen på dagiset så bad jag att dom skulle vara uppmärksamma på henne i fall hon visade någon tendens till det.

Det var väl lite prat om att hon var lite senare i utvecklingen än barnen som var födda på våren 96 men dom trodde att mycket berode på att hon inte alltid var på dagiset (hennes far hade en tendens att vabba med henne ganska ofta) och att hon ibland kunde komma sent till dagis. Hennes far började inte före kl 10:00 och han hade en förmåga att för sova sig (Tack snälla C för att du kom in i hans liv)

Jag frågade då om de trodde att hon var redo att börja i 6års ja det trodde dom.

Man är lite grann så att pratar man med lärare eller förskole lärare så tror man att dom har rätt jag har ju ingen erfarenhet av barn innan så ok tror dom att det funkar så okej då har dom väl rätt och jag är bara en fånig mamma som oroar mig.

Natalie började i 6 års och i det stora hela så fungerade det rätt så bra hon var omtyckt av klass kamraterna och hon trivdes i det stora hela gick allt bra förutom att hon hade problem med att stava sitt namn och andra små saker.

Nu skulle hon börja i 1:an

Jag funderade lite grann på om hon verkligen förstod bokstäver och om hon visste vad dom lätta orden var för något m.m.

När jag tog upp det så fick jag veta att alla barn är Unika och lär sig olika fort hm hm hm…det var bland de första gångerna jag skulle få höra det ordet…..angående mitt barn….

Jag fick veta att hon var så speciell och hade så mycket fantasi kanske lite för mycket fantasi men det var något som skulle gå över.

Nattis började komma hem med böcker som hon skulle läsa i och medans jag satt med henne så kunde jag märka att hennes tendens var att om jag läste lite för henne och hon sen skulle läsa för mig så gissade hon fram orden hon såg inte vad som stod hon såg inte sambandet med ord och bokstäver att bokstäverna kunde bilda ord som gick att läsa….

Jag tog upp detta med hennes fröken att Natalie kan inte läsa och hon ser inte orden hon kan heller inte hela alfabetetm.m.  Detta var i slutet av 1:an och hennes fröken sa att oftast brukar detta släppa efter sommaren och när dom börjar i 2:an så har det mesta släppt.

Och hon har ju sådan fantasi och hon är ju så unik hon behöver bara lära sig att koncentrera sig och läser du mycket för henne så släpper det snart.

Jag har alltid läst för min dotter det är en av våra favorit göromål en mys stund inte bara på kvällen utan lite då och då även på dagarna.

Men men tänkte jag vi får väl läsa mera.

Jag började vara i skolan alla onsdagar för att kunna hjälpa min dotter på lektionerna och för att kunna se hur det fungerade i klassen.

Det blev Natalis favvo dagar hon älskade när jag kom till skolan och fick dela med sig utav sin mamma hon ville inte att jag skulle bara vara med henne utan att jag skulle gå runt iklassen och även hjälpa dom andra barnen och jag älskade att vara i klassen dels fick jag på nära håll se vilka hon var med och uppleva hur hon var med sina klass kamrater m.m.

Jag lade även märke till att Natalie hade inte små problem med att koncentrera sig utan hon hade faktiskt stora problem så fort något hände i klassen vilket det nu ganska ofta gör så glömde hon bort vad hon gjorde.

2:an Började lite lugnt men blev värre jag gick fortfarande till skolan med henne varje onsdag och var med henne i klassen hon fick mer och mer läxor som jag såg att hon inte klarade av just för att hon inte såg orden.

 

Written by cammih71

29 januari, 2009 at 09:29

Publicerat i Uncategorized

Uppdatering….

leave a comment »

Tog mig 1 timme till bussen idag.

Tog mig ca 4 timmar innan jag gav upp och tog smärtstillande

Tog mig 3 timmar att önska min läkare åt hmhmhm…

Tog mig ca 1 timme att inse att jobba i butik med mitt knä önskar jag inte min värsta ovän…

Tog mig 2 timmar att längta hem till min säng och till att inte behöva röra mig något mer idag

Tog mig 2 sekunder utan för dörren att inse att min dag kommer att bli ett hell…..

Tack och hej Milla

Written by cammih71

27 januari, 2009 at 11:05

Publicerat i Uncategorized

Aj aj aj det gör ont!

leave a comment »

Jag hade lite otur igår…. sån otur som gör ont….

Här uppe där jag bor så förvandlade snön sig till regn/ snö och av detta blir det oftast halka.

Oftast så tänker man på det för dom som kör bil men man tycker inte att det på verkar dom som går så mycket eller…?

Jag började gå mot bussen vid halv 6 tiden Och känner att för varje steg som jag tar så tar jag ett halvt tillbaks det är som en  is bana ute och jag går med små små steg.

Jag kommer fram till en backe som går nerför och tänker väl inte så mycket på det utom skit också dom har inte sandat h’r heller.

Jag kanar lite men tycker att det går ganska bra ändå en bil som kör förbi tutar och jag tittar upp…..

Det skulle jag inte ha gjort jag känner hur fotfästet bara försvinner och försöker desperat att behålla den ser nog ganska löjlig ut med viftande armar och fötter som inte vill få fäste jag känner hur mitt knä vrider sig och hur det knäpper till och helt plötsligt så ligger jag på marken på sidan och har ont väldigt ont , ni vet den där smärtan som säger att något gått fel och när det gör så ont att man inte kan prata ja det var jag som upplevde de.

Jag vrider mig som en mask på marken och försöker desperat att inte skrika tänker bara hell hell helll ……

Medans jag ligger där så kommer det personer gående pinsamt pinsamt men jag har så ont att jag inte tänker på dom jag blir mest förbannad och vill att dom ska gå förbi fort men snälla personer går inte förbi någon som ligger på marken och kvider.

”Har du halkat?” (döh nej jag ligger här på den våta kalla isen för att det är så kul att bli kall)

”Behöver du hjälp?”

”Nej kvider jag det går bra” och så försöker jag sätta mig upp och hamnar på rygg igen det gör för ont.

Jag försöker verkligen att hålla mina tårar men några slipper lös pga smärtan för det gör helvetiskt ont.

”är du säker på att du inte behöver hjälp?” frågar personen med tvivlande röst.

” ja säger jag och försöker låta bestämd” Dra på trissor har väl aldrig funkat förut men denna gången lyssnade dom.

Dom går vidare och jag ligger kvar och inser att min hjälp att komma upp troligen försvann med dom Hell hell hell

Så länge jag inte rör benet så är det och så jag försöker hitta telefonen.

Min första tanke är att ringa Mamma (min snälla söta mamma som troligen skulle kommit som ett skott är i dalarna och jag kan inte vänta ca 3 timmar på att komma upp.)

Min andra tanke är att ringa min syster ( hon skulle mycket troligt kommit som ett skott men hon har vid detta tillfälle troligen 4 st små barn runt sig och hennes man är väl på väg till jobbet så den tanken gick också bort.9

En annan av mina nära vänner tänkte jag på då också men hon har för ett tag sedan krockat med en buss och är lite paniskt rädd för att köra vid halka……

Hm hm …

Medans jag ligger där och undrar hur jag ska lösa situationen så kommer det en man gående.

”Hej behöver du hjälp?”

(Är det någon som förstår hur jobbigt det känns att ta emot hjälp även när det behövs är det bara jag som reagerar så här eller finns det fler?)

Han fråga åtminstone inte om jag hade halkat.

Jag erkänner motvilligt att jag behöver hjälp och säger som så att jag har gjort illa knät och tror att det är ur led (det har ju hänt förut så att säga för några år sedan så smärtan känns välbekant)

”Aj aj aj säger han ”

”Hm jaa säger jag”

Okej då ska vi se säger han och tar tag under mina armar och försöker lyfta mig upp.

Hm hm hm jag mid dumma nöt tar ofrivilligt ett försök att hjälpa till med att försöka ta stöd mot marken med mina ben och en smärta går igenom min kropp och jag kvider till igen hell hell jag avskyr att visa mig svag för andra blääää.

Han drar upp mig till stående ställning och jag står och försöker hålla balansen med ett ben .

Jadu det här ser inte bra ut säger han ….

nehä gör det inte ….konstigt jag trodde allt var bra nu……

(ja jag vet att jag är taskig särskilt som han faktiskt är väldigt snäll men jag har en tendens att reagera mot smärta med att bli förbannad och om någon då råkar vara i min närhet så tyvärr.)

Nej säger jag och helt plötsligt är jag gråtfärdig igen vilket gör mig arg det också.

Han undrar vart jag ska ta vägen nu och jag säger sjukhus ett blir nog ett måste tyvärr.

Då undrar han om jag har någon som kan köra mig och jag säger att det ordnar sig mm.m.

Ivilket fall som helst tycker jag synd om mannen och vill bara att han ska gå så jag tackar så mycket för hjälpen och säger att det ordnar sig.

Han undrar flera gånger om han inte kan hjälpa mig antingen hem eller till något annat ställe och jag säger att om han kan hjälpa mig ner till buss stationen så att jag kan sätta mig ner så blir jag glad och tacksam.

Otroligt vad gulliga medmänniskor det är som finns därute bara man kan ta emot hjälp.

Måste bli bättre på det skulle så gärna tacka honom för hjälpen vilket jag i och för sig gjorde där och då men det känns som om jag skulle velat göra något mer men men …..

Allt har slutat bra jag ringde jobbet och förklara vad som hänt men är det inte löjligt vad man blir fånig så fort någon tycker synd om en när jag pratade med butikschefen så tyckte hon synd om mig och då tyckte jag ännu mer synd om mig själv.

När jag ringde min närmsta chef så tyckte hon synd om en och man blev ännu fånigare.

Nästan så man börja gråta för att alla tyckte synd om en och jag min fåniga människa tyckte ännu mer synd om mig själv …Hmpf…… Löjligt….

Allt som allt gick det bra jag kom till sjukhus och dom knäppte tillbaka min minisk för den hade hamnat på kanten hmhmhm tycker mig känna igen det där….eller vad säger du F….

Läkaren tyckte att jag skulle vila knät i en till två dagar och sen skulle jag börja använda knät som vanligt hm hm hm ….lätt för honom att säga …..eller…?

Men men kommer hem vid 12 tiden och ringer jobbet och säger att jag kommer i morgon.

Idag är det imorgon och jag tittar ut det har snöat så all isen ligger döljd under snön och jag undrar hur jag ska kunna gå ner till centrum utan att halka igen.

Jag har blivit lite harig känner jag nu…..

Nej in iduschen och försöka sätta fart ser lite löjlig ut här där jag haltar fram och undrar lite lätt hur jag ska få på mig skorna …..

Mamma saknar dig mycket kram Milla

P.s en lite uppmuntrande grej hände igår…. en kollega ringde på kvällen och sa som så att det är fa… mig kaos när du inte är här ingen vet var dom ska vara och ingen vet vad dom ska göra hihi kändes lite bra men men vi får väl se alla lär sig ju någon gång  ….hmhm…. men det kändes helt ok att vara saknad hi hi D.s

 

 

 

 

Written by cammih71

27 januari, 2009 at 10:17

Publicerat i Uncategorized

Men snälla…….!

with 4 comments

I går tror jag faktiskt att botten blev nådd, jag fick en kund som kom och ville klaga på min kollega.

Hon hade stått i kö för att betala sina varor och som ni alla vet så har det precis varit löningshelg.

Hon tyckte att person i kassan hade varit för TREVLIG………

Jag har hört det mesta ifrån kunder med klagomål men ärligt kan man klaga på en person som sköter ett kanske inte allt för uppskattat jobb och som orkar vara trevlig.

I vårat jobb har vi fått vara med om det mesta allt från att bli hotade för att vi kollar leg till att få saker kastade på oss till att få höra både det ena och det andra om vad man är för person och en utav mina kollegor hade en dam som blivit arg och sprutat ner henne med en cremefraisch (ja ulf jag tror det är fel stavat  kanske hjälp trp?)

Ja vi jobbar vid kassan är vi mindrevärda för det eller tror dom att vi inte har känslor och ingen hjärna heller för den delen.

Men faktum är att få klagomål på sig för att man är för trevlig…..hmhm… var går gränsen för klagomål…….

Jag säger bara tack och hej medans jag skakar på mitt huvud och undrar vad för strange värld vi lever i.

Written by cammih71

25 januari, 2009 at 08:51

Publicerat i Uncategorized

Är detta verkligen en förenkling och då för vem????

leave a comment »

Jag vill inte ha 4 veckors semester i sommar och jag vill absolut inte välja mellan Juli eller Augusti månad.

Jag vill ha 3 veckor mellan juli och augusti dels är det då jag har min dotter och dels kan jag spara dagar till höstlov och lov på våren.

Men nej högsta ledningen har bestämt att du måste ha 4 veckor och inom en viss period du får inte välja själv.

Visserligen har detta kommit från huvudkontoret men det är mina semesterdagar och har inte jag rätt att bestäma själv eller?

En av mina arbetskamrater kontaktade facket och tydligen får man göra så här.

Är irriterad och arg för att inte säga förbannad….

Är jag dum som blir upprörd?

Nej jag tycker inte det man måste få visa vad man tycker och tänker.

Det är mina semesterdagar jag borde ha rätt att välja själv om och när jag vill ta ut dom.

Detta är ingen förenkling av arbets sitsen över sommaren vi har ett ex antal extra arbetare som kan tänka sig att jobba detta känns som överförmyndari antagligen felstavat men det hmhm jag i.

Ibland blir jag så förbenat trött på att jobba i butik som styrs så mycket av en koncern.

Är jag då så dum i huvudet eller ska jag vara glad och tacksam att jag har ett jobb så att jag ska bara acceptera allt ja du vet inte men är kanske inte lika tålmodig som jag varit får se vad jag gör tack och hej från mig.

 

 

Written by cammih71

24 januari, 2009 at 09:56

Publicerat i Uncategorized

Det går ett rykte…..

with 2 comments

Det går ett rykte hos mina vänner att jag bloggar och helt plötsligt vill dom ha adressen till min blogg…

Jag har varnat dom med att dom kommer att somna när dom läser den att det är komavarning över den men så tänkte jag vara snäll och ge den till några för att dom kanske har svårt att sova en kväll så dom kanske behöver ett sömnpiller…

Nu har andra vänner och släktmedlemmar börjat tjata sig till adressen och jag börjar känna mig rädd jag vågar knappt gå ut på FB längre i fall om att jag har en ny förfrågan.

Äh jag kommer inte att ge den till alla men till några väl utvalda som om jag någon gång skriver något om dom inte kommer att ta illa vid sig (hoppas jag)

Har ni andra varit med om detta någon gång det börja med en och helt plötsligt blev det fler.

En av mina vänner sa efter att läst bloggen Jag kände dig nog inte så väl som jag trodde men det kan ju vara kul att bättra på iallafall.

Är jag svår att lära känna ja lite kanske jag har svårt att släppa in folk i mitt liv men dom som jag släpper in å andra sidan kommer aldrig att slippa mig så okej jag ger det ett försök i värsta fall så får jag sluta skriva helt enkelt eller….?

Bättre så tro =)

Written by cammih71

22 januari, 2009 at 05:37

Publicerat i Uncategorized